Af Ingeborg Ahlander

Det pågår en mindre revolution i våra grannländer när det gäller bilderböcker. I Norge har författarparet Gro Dahle & Svein Nyhus utmanat läsarna med bilderböcker som handlar om misshandel (Den arge), död (Roy)och underkastelse (Snäll).
I Sverige höjer en del kritiker rösten och vill se mer vågade och djärva satsningar. Är svenska barnböcker alltför präktiga? I Danmark pågår ett konstuppror mot den vedertagna och utslätade barnbokssynen. Andra menar tvärtom att nu är gränsen nådd för vad man bör berätta för barn.

Den danska bilderboken ”Idiot” ger ytterligare bränsle till debatten. Den handlar om en mamma och hennes vuxne förståndshandikappade son. Det är vackra och poetiska bilder som svider av ensamhet.
Sonen lever i sin egen värld och släpar omkring en plastpåse som han kallar odjuret. Han har ett osynligt förbund med både änglar och Gud och är helt förundrad när barnen ropar Tok-August åt honom. ”Det vet han ju redan. Annorlunda. Idiot. Sinnesslö!”
Mamman som är gammal och trött väljer att avsluta sitt och sonens liv på en parkbänk. ”Sådär, nu sätter vi oss här på bänken och väntar tills det blir mörkt. Varför ska jag ta piller? Det blir bäst så lille August. Jag är så trött.”

Dorte Karrebaeks bilder är omskakande och väcker en del minnen till liv. Jag minns hur synd det var om min kamrats bror som gick i ”hjälpklass”. Han blev ständigt plågad av andra barn för sitt annorlunda sätt och utseende.
”Idiot” är inte en traditionell bilderbok för barn. Den är ett allkonstverk i stil med Hasse Alfredssons ”Den enfaldige mördaren”. Som en nutida Kristusgestalt räddas Tok-August från ondskan och han får en speciell plats i Guds högra hand. Det är starkt, äkta och outsägligt sorgligt.